Det här är min disclaimer – det är mitt facebook

1303940062031_145311231

Jag har ganska högt i tak
Let’s face it, jag är kanske inte världens lättaste. Jag kan vara dryg på gränsen till otrevlig när jag sätter den sidan till men jag försöker att ha lika ”högt i tak” tillbaka när det gäller min tolerans för andra. Jag har försökt hitta ett förhållningsätt till facebook under ett par år. Från att acceptera varje vän förfrågan som skickats till mig, till att slutligen aktivt plocka bort folk jag inte riktigt förstår varför jag blivit s.k. ”vänner” med. Nu tillbringar jag mest tid i slutna grupper, hanterar logistiken kring reptider, bollar låtidéer, följer företag och musiker som intresserar mig – facebook kan vara ett lysande verktyg.

Det kan också vara ett obehagligt verktyg
Jag har under det senaste året sett fler och fler statusuppdateringar och förvånats över den intolerans och smygande hatkultur som sprider sig i form av länkningar till tveksamma ledare, debattartiklar och videos på youtube etc. Oftast är det personer jag i ärlighetens namn inte känner. Vi kanske inte setts på 20 år men som jag, i min iver att omfamna facebook, tackat ja att bli vän med.

Den återkommande gemensamma nämnaren verkar vara att det finns någon slags konspiration kring huruvida vi i Sverige på ett korrekt och öppet sätt hanterar och diskuterar ”känsliga ämnen”. Det kan vara allt från invandring, muslimer, sexuell läggning, sverigedemokrater. Man blandar och ger friskt, anklagar journalister för opartiskhet, förvirrar och rättfärdigar sina åsikter med begrepp som ”yttrandefrihet”, ”Politisk korrekthet”.  Det är ofta svepande och taskigt underbyggda argument citerat från tveksamma källor och länkat till olika siter med smygande kopplingar till halvfascistiska organisationer.

Tendensen är på intet sätt unik för facebook utan är givetvis bara en effekt av den missnöjeskultur och rädsla för det okända som rent generellt sprids i vårt samhälle på senare år. Framför allt bland vita unga vuxna. Det mesta är rent trams och det är tammejfan dax att utfärda “foliehatt varning”. Rött kort, det är nog nu.

Från och med i går började jag därför aktivt blockera och plocka bort ”vänner” från facebook – helt enkelt för att jag tycker de är obehagliga som personer och har obehagliga åsikter. Jag mår helt enkelt dåligt av att mötas av det i min timeline och mitt nyhetsflöde. Jag känner att det är nog nu.

Det är mitt facebook
Det är ”mitt facebook” och jag bestämmer vad jag ska se –  precis som att jag inte läser kvällstidningar för att jag mår dåligt av sensationsjournalistik. Fysiskt dåligt. Så från och med nu kommer jag inte att längre acceptera vad som helst, jag kommer inte längre att försöka övertyga eller diskutera, jag kommer att plocka bort och blockera.
Det är nog nu.

Det här är min disclaimer
Jag ställer inte upp på konspirationsteorier, intolerans och smygande halvfascistiska budskap. Jag är inte intresserad av att diskutera eller debattera detta längre.
Jag sammanställer nedan en FAQ som förhoppningsvis ger er en bild av vem jag är utifrån några av de absurda diskussioner jag hamnat i under det senaste året. Skulle du bli bortplockad eller blockerad från något av de sociala nätverk jag befinner mig i så förstår du varför. Hard feelings, det är personligt. Det är nog nu.

Q: Hudfärg, sexuell läggning, religion?
A: I min relation till andra tycker jag att det är helt ointressant vilken hudfärg man har, sexuell läggning eller vilken religion man tillämpar (så länge det följer svensk lagstiftning)

Q: Det finns så stora kulturella skillnader mellan ”oss och dem”..
A: Jag anser mig vara världsmedborgare och ser kulturella olikheter som något spännande.

Q: ”Om man skulle bygga en moské i ditt kvarter då?”
A: Se till och ha bygglov och följ svensk lagstiftning.

Q: Sverigedemokraterna?
A: rädda, hatfyllda och intoleranta mäniskor har jag inget övers för oavsett vilken organisation de tillhör och vad de försöker gömma sig bakom. En åsna är en åsna oavsett om den kallar sig häst.

A: Det ”muslimska hotet” i Europa?
Q: Har du foliehatt?

A: Nyansering, Politiskt korrekthet och oberoende nyhetsrapportering i media kring ovanstående ämnen?
Q: Det finns alltid anledning att diskutera det journalistiska uppdraget och hur detta sköts – journalistkåren gör detta själva regelbundet på ett bra sätt och jag är inte rädd för konspirationer. Jag väljer själv vilka journalister och vilka media jag läser och litar på – jag behöver inte din hjälp.

Q: Men vi måste väl värna om den svenska kulturen?
A: Vilken epok pratar vi om? Den svenska kulturen är mångkulturell – get used to it ffs.

A: Var står du politiskt?
Q: Jag är emot smygfascism och intolerans och jag avskyr folk med foliehatt

4 thoughts on “Det här är min disclaimer – det är mitt facebook

  1. Jag fattar vad du menar, håller med dig i mycket och vad du gör med din Facebook-feed är naturligtvis helt upp till dig. However – när du aktivt väljer bort alla journalister du inte gillar och bara omger dig med människor som tycker som du riskerar du att aldrig få dina uppfattningar utmanade. Inte så bra för din utveckling.

  2. Nils – vad kul att du hittade hit och orkade läsa, för du läste allt och inte bara skummade till slutet och såg ordet “journalister” va? Jag tror du missuppfattar mig, det handlar i första hand inte om att jag ska få mina uppfattningar utmanade, jag läser givetvis massor med media och journalister som inte ligger i linje med min egen åsiktsbildning.

    Nej Nils, det handlar om vita unga vuxna män och den rådande intoleranta hatkultur de försöker sprida som står mig upp i halsen (så till den milda grad att jag blir fysiskt illamående).
    Det handlar om en resa jag gjort de senaste 10 åren – från att omfamnat sociala nätverk på ett nästan barnsligt sätt plötsligt förstår att jag kan göra ett val, att det är mitt facebook, att det är mitt twitter etc. och att jag kan välja bort det som faktiskt får mig att må dåligt. Att det går att “byta kanal”, att det går att välja och att det är ok att välja. Att plötsligt inse att jag faktiskt inte är tvingad att “stå ut”.

    Mina uppfattningar blir utamanade dagligen och det är bland annat anledningen till att jag nu känner att jag kan göra ett aktivt val och ett ställningstagande – att det är nog nu.

  3. Nästan allt håller jag som sagt med om. Hatande, rasistiska nötter i sin Facebook-feed är inget man behöver stå ut med, och inte på Twitter heller. Det jag reagerade på var den här meningen jag reagerade på: “Jag väljer själv vilka journalister och vilka media jag läser och litar på”. Det finns en risk i det sättet att tänka. Jag tycker t ex att både Janne Josefsson och Åsa Linderborg är dåliga journalister, men av olika skäl. JJ är med få undantag ohederlig, medan ÅL står för värderingar som jag finner minst sagt vedervärdiga. Men jag läser ändå vad ÅL skriver, för jag tror inte att det är nyttigt att bara läsa sån’t som jag redan tycker själv. JJ däremot brukar jag undvika eftersom jag vet att det inte går att lita på det han berättar. Enskildheterna är korrekta, men helhetsbilden är nästan alltid vinklad till oigenkännlighet.

    Och jo, jag läser alltid det jag kommenterar på. Ibland missuppfattar jag, ibland har jag till och med fel (!), men jag skummar inte bara efter en ursäkt att hacka.

  4. Jag kan inte annat än hålla med dig och jag förstår hur det kan missuppfattas, jag kan ha utryckt mig för kategorsikt i mitt förhållande till hur jag läser. For the record då så läser jag även de jag inte gillar – men jag väljer själv när och hur. Så skulle man kunna sammanfatta det 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s